"r?varkungen sa till mig, vid s?ngen sent en natt
du ligger ju d?r ensam, s?k din egen skatt
men jag ?r ju s? liten, och v?rlden ?r s? stor
d? sa r?varkungen, den ?r st?rre ?n du tror

vad menar du med det sa jag, under min tunga filt
kan jag resa mig ur s?ngen, och g?ra vad jag vill
d? drog r?varkungen sitt l?nga skarpa sv?rd
stig upp din lilla myra, och visa vad du ?r v?rd

och sv?rdet sken och blixtrade, av silver och av guld
r?varkungen skrattade, dig skall jag sl? omkull
du dumma lilla slav, du snusar p? din b?dd
du ?r s? sn?ll och bl??gd, och skr?ckslagen och r?dd

nu ska jag l?ra dig n?nting, som du har nytta av
f?lj med mig p? en resa, p? r?varkungens hav
d?r styr jag alla vindar, och krossar alla skepp
som v?gar styra motsols, eller pr?va p? n?gra knep

men sn?lla r?varkung, sa jag och t?nkte p? min mor
jag kan v?l inte resa, utan n?gra skor
d? h?gg han s?nder s?ngen, i ett enda v?ldigt slag
min resa den ?r skoningsl?s, utan mildra drag

fr?n spillrorna av s?ngen, kr?p jag skamset fram
h?r gavs ju inte n?n pardon, och ingen tryggad hand
r?varkungen vr?lade, och skrattade och skrek
nu seglar vi p? v?gor av styrka och av svek

och hemska var dom scener, som jag sen fick se
v?r b?t gled genom blod och eld, och genom v?l och ve
och mina ?gon var f?rsvarsl?sa, s? ljusa och s? bl?
r?varkungen h?nlog, se och smaka p?

vi hade kommit till en ?, s? svart och kl?dd i sot
d?r hade aldrig n?got tr?d, n?nsin slagit rot
jag s?g en skara m?nniskor, s? bleka och s? gr?
r?varkungen log och sa, h?r kommer mina f?r

och alla hade flaggor, av m?rken terrierlen
dom hurrade och viftade, men bara m?nen sken
jag var nog lite r?dd, p? r?varkungens strand
han viskade ur mungipan, jag har dom i min hand
<r /> och nu s? fick jag se, r?varkungens ?
d?r ingen kunde leva, och alla ville d?
och f?glarna sa jag s? tyst, han b?rjade att le
d?r r?varkungen lever kan, ingen flyga mer

d?r hade man en slags fabrik, som ville allas v?l
man tillverkade penningar, ur m?nniskornas sj?l
den slet man ut ur kroppen, med hyrda b?dlas hj?lp
r?varkungen g?spade, d? eller s?lj

och d?r satt alla gamla, p? ett ensligt litet sk?r
eller sattes ut i havet, p? sin allra sista f?rd
och d?r s?g man m?nga unga, p? hoppl?shetens strand
dom samlade p? sn?ckor, som f?ll ur deras hand

och ?ver hela ?n, blixtrade hans sv?rd
skr?cken den var delad, och ingen mera v?rld
jag sa till r?varkungen, h?r ?r s? m?rkt och kallt
han stampade i marken, min eld ?r mer ?n allt

han sa jag samlar guld, och inget ont i det
min vilja ?r mitt sv?rd, och det kan alla se
jag ger arbete ?t alla, och om jag skulle d?
d? b?rjar havet svalla, och ?n g?r upp i r?k

han dansade, och skrattade, och lekte med sitt sv?rd
nu hugger jag dig mitt itu, du dumma sn?lla v?rld
vad ska ni g?ra utan mig, och styrkan i min arm
utan mig, s? vore ni, en potta full av sand

s? sm?g jag bort fr?n stranden, och m?nens silversken
jag sm?g fr?n r?varkungen, och vinden tj?t och ven
jag hittade en b?t, och lade ut fr?n land
sakta fl?t jag ut, fr?n r?varkungens strand

jag k?nner mig s? frusen, s? liten och s? r?dd
jag l?ngtade efter ljuset, och v?rmen i min b?dd
och havets svarta yta, under m?nens sken
fanns ingen annan m?nniska, s? l?ngt jag kunde se

jag var den sista m?nniskan, p? detta tomma hav
och r?varvinden ven, under m?nga sj?m?ns grav
men n?r jag var som ensammast, och allt var d?tt och gr?tt
h?rdes plasket av en ?ra, s?g jag skymten av en annan b?t

"